top
botten
Thelma Nelly Agility Utstallning Merakt Bilder Blogg lankar

Long time no see…

Det var ett tag sedan det senaste blogginlägget och det har ju sina förklaringar. Ska ge en liten sammanfattning, vi kan kalla det ”1,5 år på ett blogginlägg”… :-)

Först det ”icke-hundiga”: Strax efter det senaste blogginlägget skrevs fick vi veta att en tredje liten familjemedlem var på g, härligt och efterlängtat! Samma dag (eller ja, dagen innan om vi ska vara petnoga) gjorde också det stora Illamåendet intåg i mitt liv, lite mindre härligt och efterlängtat. Alla som suttit i samma situation vet hur förtvivlat gräsligt man kan må och i sin misär vara helt övertygad om att det aldrig kommer att gå över (jag var säker på att jag på något sätt gått sönder och skulle må illa resten av mitt liv). Efter fyra månader gick det dock över och istället dök fenomenet foglossning upp, tjoho. Jag kan idag glatt konstatera att jag definitivt är bättre förälder än jag är gravid.

Julia nyföddMorgonen den 25:e juni – två veckor före utsatt datum och bara några dagar efter jag joggat runt på träningstävling – bestämde sig till slut vår lilla pingla för att börja sin resa ut. En resa som blev längre än vi hoppats på, men efter 40 timmar i värkar var hon äntligen här! Naturligtvis den vackraste och snällaste bäbis som fötts. ;-)

Hundarna spenderade dessa dagar hos världens bästa lilla ”pensionat”, Jenny, Erik & Rocky, och blev garanterade ompysslade så mycket dom bara kunde önska. När vi kom hem med Julia på fredagen var beaglarna måttligt intresserade av en återförening med sin matte och husse och istället oerhört fascinerade av det lilla knytet i husses famn!

Idag är Julia 11 månader och livet med hund och barn fungerar över förväntan. Hon ”upptäckte” hundarna rätt tidigt och nyfikenheten var då väääldigt stor, det lilla huvudet vreds för glatta livet för att kunna hänga med när dom rörde sig runt i lägenheten. Hundarna tar det med ro, tolererar klappar till dom tröttnar och då går dom undan och lägger sig i korgen istället.

Nelly och Julia

Vi har varit noga med att hon inte får klappa speciellt mycket på huvudet och inte störa dom i sin korg, och i sin tur får dom inte slicka henne i ansiktet eller sno mat. Dealen verkar gå bra ÄN så länge… (borsett från när Julia förtjust stoppar fram leverpastejskletiga fingrar och gapskrattar när hon får en slick, eller när hon ska äta på hundbenen…). Promenader med barnvagn och hundar har krävt lite träning av alla inblandade, men när man väl fått in snitsen så går det oftast bra (eldprovet var att besöka GG’s i Linné med trappor upp och 49 miljoner tuggben, tjurmuskler och grisöron som skrek ”ät mig” i Thelmas öron… Lite svettigt, men det gick).

Hundarna då, hur har dom haft det? Jag insåg rätt så snabbt förra vintern att jag inte skulle kunna ägna mig åt agility i någon större utsträckning. När Thelma var ung så lovade jag mig själv att om jag av någon anledning inte skulle kunna ge henne aktivering i form av agility/blodspår (vilket jag försökte, men var en dååålig idé i kombination med illamående) så skulle hon få komma ut på jaktmarkerna. Så det var en lycklig Thelma som fick gps:en kring halsen och ge sig av på egen hand i skogen. Och en nervös matte. Thelma, nästan 8 år gammal, hade en stor portion kaxighet och mod när hon begav sig, men inte lika mycket förstånd att hålla sig i närheten, haha. Jag stod som besatt och stirrade på gps:en, medan hon gladeligen sökte av skog och berg, förmodligen med rävdoft i nosen. Nåväl, till slut kom hon tillbaka och jag kunde andas ut. Dom har lite olika preferenser i skogen, Nelly gillar att rota runt under granar och skog efter vilt, medan Thelma lyser upp av att få bränna iväg och söka av en åker. Dom släpptes ytterligare några gånger förra säsongen med godkända insatser, dock utan att få tag på något vilt. Förhoppningarna var stora inför årets säsong, men vi hann bara med ett par släpp innan vi fick den tråkiga informationen att varg hade siktats på grannmarkerna under julhelgen.

P.g.a. omständigheterna blev förra våren tunn med aktivering för hundarna och jag tackade min lyckliga stjärna för att dom hade tålamod med situationen. Efter ett tag märker man dock att dom inte är skapta för att vara sällskapshundar och rastlösheten kommer krypande tillsammans med lite ovanor. Nelly hittar på hyss och Thelma vill inte vara hemma själv. Tur att det bara rörde sig om en begränsad tid. Den långa och besvärliga förlossningen lämnade mig tyvärr med ordentliga bäckensmärtor och vi har därför inte kommit igång med någon träning, trots 11 månader. Dock består våra dagar mycket av utflykter, långa dagar i Slottskogen och väldigt lite ensamtid, och av deras humör att döma nu så får dom tillräckligt med stimulans bara av att hänga med på allt (incidenten med chokladen på långfredagen adderar jag till kategorin ”sånt som beaglar gör när det finns godis inom räckhåll”.

Just nu är siktet inställt på att bli så pass hel igen att jag kan träna och tävla som vanligt. Jag har under dessa 11 månader sökt hjälp på alla tänkbara håll inom sjukvården och blivit bemött rätt uselt, ingen vill riktigt ta i problemet utan hänvisar fegt till någon annan. Efter mycket om och men fick jag dock förra veckan tid hos en suverän sjukgymnast (en av ynka 5-6 stycken i hela Göteborg som specialiserat sig på sånt här) och det var med mycket gott mod jag gick hem med hemläxa i form av övningar! Hon hade förklarat för mig vad som är felet, att vissa delar i bäckenet inte ligger rätt, och att dessa övningar hjälper till att lägga saker tillrätta. Efter fyra dagars kämpande med övningarna (jäkligt o-sköna såna kan tilläggas) så smällde något till i bäckenet i fredags! Ungefär så som när man knäcker till nacken eller liknande. Läskigt, ont och skönt på samma gång! Troligen så lade sig något tillbaka tillrätta, och nu ska fortsatt träning hålla eländet kvar och göra mig starkare. Jag känner mig grymt positiv och är taggad till att börja träna snart igen. Så pass taggad att jag anmält mig och hundarna till en kvällstävling i Varberg i slutet på juni. Om jag kan genomföra den återstår att se, men rent psykologiskt känns det härligt att ha något att sikta på! Så håll tummarna för mig!

Förutom barnafödande, lite jagande och promenader så har året bestått av följande… påhoppande av labrador, polisanmälan av labradors dumma husse, spräckt tand hos Thelma, operation av spräckt tand hos Thelma, två BIR-veteran placeringar för Thelma, uppkäkande av läderkoppel av Nelly x 2, uppkräkande av läderkoppel hos Blå Stjärnan x 2, inköp av textilkoppel, minirenovering av kök, minirenovering av badrum och en stor dos av hemnetbesatthet (ett nytt hus tack).

Det var väl ungefär alles, nu är vi helt up to date! :-)

Photo 2013-05-15 16 37 09Photo 2012-08-23 09 45 37

 

 

Ett svar till “Long time no see…”
  1. Kul att höra ifrån dig syrran!

Lämna ett tassavtryck!