top
botten
Thelma Nelly Agility Utstallning Merakt Bilder Blogg lankar

Comeback!

Japp, nu jäklar är det dags! De två senaste månaderna har jag kämpat på med sjukgymnastik och successivt blivit mer stabil i bäckenet. I onsdags var det upp till bevis då jag för första gången på ganska exakt ett år körde en träningstävling med tjejerna. Till min stora glädje gick det över förväntan! Visst känns det lite vingligt och småobehagligt, men det är ljusår från hur jag hade det bara för några månader sedan. Så på onsdag står vi på startlinjen igen, jag och vovvarna :-) Vi har inte tävlat sedan februari 2012 så aningens ringrostig och nervös lär jag vara, haha!! Men det ska bli grymt kul!

Sedan sist har jag och Thelma gått massagekurs för Karin, supertrevligt och bra med tips! Jag har ju masserat Thelma mycket i samband med diskbråcket, men aldrig gått kurs så det var kul med lite direkta tips! Thelma fick agera demo-vovve då Karins hund var hemma och hon skötte sig exemplariskt, ”gammtanten”… ;-)

Eftersom jag inte tävlat på år och dar, så insåg jag att min utrustning inte är helt up to date (eller jag blev smärtsamt påmind om det när jag grävde fram ett par stinkande Dita-skor i garderoben). Så det blir till att införskaffa någon form av nya tävlingsskor pronto. Kan bara inte bestämma mig riktigt vad jag ska ha, nya Dita, Salomon eller kanske ett par Ice Bugs? Tipsa gärna!

Midsommar spenderades lugnare än vad som planerats då lillfröken varit riktigt febersjuk och ledsen. Frustrationen är stor när man har en liten snyftande och orolig ettåring med över 40 graders feber som grimaserar och verkar ha huvudvärk. Om dom bara kunde berätta hur det känns! Men det hör väl till jobbet som första-gångsförälder att gå med ett panikslaget ansiktsuttryck när graderna på termometern passerar 38…

Nu håller vi tummarna för att hundarna tar minst ett hinder i rätt ordning på onsdag, oddsen för det känns inte jättebra haha. Men kul kommer vi att ha! :-)

Photo 2013-05-25 19 38 22

Så här tätt måste man ligga om Thelma
varit borta på massagekurs i fleeera timmar…

Photo 2013-06-16 12 36 11

Tur att någon diskar hundskålarna!
(I en annan hundskål iofs, men men…)

”Vems saru att de va?”

Det där med ”mitt” och ”ditt” är inte alltid Nellys starkaste sida. Inte det med ”Julias” och ”Nellys” heller tydligen…

Alla med småbarn vet att nappar har en förmåga att bara uppslukas i tomma intet. På morgonen har man sju nappar och när man ska lägga barnet på kvällen finns inte en enda. Då KAN det vara så att någon har gått Nelly-döden till mötes. Eller blivit uppslukade av något slags svart hål för nappar, vilket som är mest troligt.

20130523-120109.jpg

Long time no see…

Det var ett tag sedan det senaste blogginlägget och det har ju sina förklaringar. Ska ge en liten sammanfattning, vi kan kalla det ”1,5 år på ett blogginlägg”… :-)

Först det ”icke-hundiga”: Strax efter det senaste blogginlägget skrevs fick vi veta att en tredje liten familjemedlem var på g, härligt och efterlängtat! Samma dag (eller ja, dagen innan om vi ska vara petnoga) gjorde också det stora Illamåendet intåg i mitt liv, lite mindre härligt och efterlängtat. Alla som suttit i samma situation vet hur förtvivlat gräsligt man kan må och i sin misär vara helt övertygad om att det aldrig kommer att gå över (jag var säker på att jag på något sätt gått sönder och skulle må illa resten av mitt liv). Efter fyra månader gick det dock över och istället dök fenomenet foglossning upp, tjoho. Jag kan idag glatt konstatera att jag definitivt är bättre förälder än jag är gravid.

Julia nyföddMorgonen den 25:e juni – två veckor före utsatt datum och bara några dagar efter jag joggat runt på träningstävling – bestämde sig till slut vår lilla pingla för att börja sin resa ut. En resa som blev längre än vi hoppats på, men efter 40 timmar i värkar var hon äntligen här! Naturligtvis den vackraste och snällaste bäbis som fötts. ;-)

Hundarna spenderade dessa dagar hos världens bästa lilla ”pensionat”, Jenny, Erik & Rocky, och blev garanterade ompysslade så mycket dom bara kunde önska. När vi kom hem med Julia på fredagen var beaglarna måttligt intresserade av en återförening med sin matte och husse och istället oerhört fascinerade av det lilla knytet i husses famn!

Idag är Julia 11 månader och livet med hund och barn fungerar över förväntan. Hon ”upptäckte” hundarna rätt tidigt och nyfikenheten var då väääldigt stor, det lilla huvudet vreds för glatta livet för att kunna hänga med när dom rörde sig runt i lägenheten. Hundarna tar det med ro, tolererar klappar till dom tröttnar och då går dom undan och lägger sig i korgen istället.

Nelly och Julia

Vi har varit noga med att hon inte får klappa speciellt mycket på huvudet och inte störa dom i sin korg, och i sin tur får dom inte slicka henne i ansiktet eller sno mat. Dealen verkar gå bra ÄN så länge… (borsett från när Julia förtjust stoppar fram leverpastejskletiga fingrar och gapskrattar när hon får en slick, eller när hon ska äta på hundbenen…). Promenader med barnvagn och hundar har krävt lite träning av alla inblandade, men när man väl fått in snitsen så går det oftast bra (eldprovet var att besöka GG’s i Linné med trappor upp och 49 miljoner tuggben, tjurmuskler och grisöron som skrek ”ät mig” i Thelmas öron… Lite svettigt, men det gick).

Hundarna då, hur har dom haft det? Jag insåg rätt så snabbt förra vintern att jag inte skulle kunna ägna mig åt agility i någon större utsträckning. När Thelma var ung så lovade jag mig själv att om jag av någon anledning inte skulle kunna ge henne aktivering i form av agility/blodspår (vilket jag försökte, men var en dååålig idé i kombination med illamående) så skulle hon få komma ut på jaktmarkerna. Så det var en lycklig Thelma som fick gps:en kring halsen och ge sig av på egen hand i skogen. Och en nervös matte. Thelma, nästan 8 år gammal, hade en stor portion kaxighet och mod när hon begav sig, men inte lika mycket förstånd att hålla sig i närheten, haha. Jag stod som besatt och stirrade på gps:en, medan hon gladeligen sökte av skog och berg, förmodligen med rävdoft i nosen. Nåväl, till slut kom hon tillbaka och jag kunde andas ut. Dom har lite olika preferenser i skogen, Nelly gillar att rota runt under granar och skog efter vilt, medan Thelma lyser upp av att få bränna iväg och söka av en åker. Dom släpptes ytterligare några gånger förra säsongen med godkända insatser, dock utan att få tag på något vilt. Förhoppningarna var stora inför årets säsong, men vi hann bara med ett par släpp innan vi fick den tråkiga informationen att varg hade siktats på grannmarkerna under julhelgen.

P.g.a. omständigheterna blev förra våren tunn med aktivering för hundarna och jag tackade min lyckliga stjärna för att dom hade tålamod med situationen. Efter ett tag märker man dock att dom inte är skapta för att vara sällskapshundar och rastlösheten kommer krypande tillsammans med lite ovanor. Nelly hittar på hyss och Thelma vill inte vara hemma själv. Tur att det bara rörde sig om en begränsad tid. Den långa och besvärliga förlossningen lämnade mig tyvärr med ordentliga bäckensmärtor och vi har därför inte kommit igång med någon träning, trots 11 månader. Dock består våra dagar mycket av utflykter, långa dagar i Slottskogen och väldigt lite ensamtid, och av deras humör att döma nu så får dom tillräckligt med stimulans bara av att hänga med på allt (incidenten med chokladen på långfredagen adderar jag till kategorin ”sånt som beaglar gör när det finns godis inom räckhåll”.

Just nu är siktet inställt på att bli så pass hel igen att jag kan träna och tävla som vanligt. Jag har under dessa 11 månader sökt hjälp på alla tänkbara håll inom sjukvården och blivit bemött rätt uselt, ingen vill riktigt ta i problemet utan hänvisar fegt till någon annan. Efter mycket om och men fick jag dock förra veckan tid hos en suverän sjukgymnast (en av ynka 5-6 stycken i hela Göteborg som specialiserat sig på sånt här) och det var med mycket gott mod jag gick hem med hemläxa i form av övningar! Hon hade förklarat för mig vad som är felet, att vissa delar i bäckenet inte ligger rätt, och att dessa övningar hjälper till att lägga saker tillrätta. Efter fyra dagars kämpande med övningarna (jäkligt o-sköna såna kan tilläggas) så smällde något till i bäckenet i fredags! Ungefär så som när man knäcker till nacken eller liknande. Läskigt, ont och skönt på samma gång! Troligen så lade sig något tillbaka tillrätta, och nu ska fortsatt träning hålla eländet kvar och göra mig starkare. Jag känner mig grymt positiv och är taggad till att börja träna snart igen. Så pass taggad att jag anmält mig och hundarna till en kvällstävling i Varberg i slutet på juni. Om jag kan genomföra den återstår att se, men rent psykologiskt känns det härligt att ha något att sikta på! Så håll tummarna för mig!

Förutom barnafödande, lite jagande och promenader så har året bestått av följande… påhoppande av labrador, polisanmälan av labradors dumma husse, spräckt tand hos Thelma, operation av spräckt tand hos Thelma, två BIR-veteran placeringar för Thelma, uppkäkande av läderkoppel av Nelly x 2, uppkräkande av läderkoppel hos Blå Stjärnan x 2, inköp av textilkoppel, minirenovering av kök, minirenovering av badrum och en stor dos av hemnetbesatthet (ett nytt hus tack).

Det var väl ungefär alles, nu är vi helt up to date! :-)

Photo 2013-05-15 16 37 09Photo 2012-08-23 09 45 37

 

 

Forserum & Åhus

Det två senaste helgerna har vi varit ute och flängt på tävlingar, det gäller att passa på för nu är det väääldigt lite kvar på årets säsong.

Forserum 10/9
Först var Forserum för snart två veckor sedan, en liten tävling utanför Jönköping som inte vi inte har besökt tidigare. Jag anmälde till den så sent som måndagen innan tävlingen och peppad av Thelmas fina hopplopp i Stenungsund så anmälde jag henne till både hopp och agility.  Dagen startade med agility och Thelma hade startnummer 1. P.g.a. lite problem med gungan fick vi stå i startfållan och vänta väldigt länge, något som är lite tufft för motivationen hos både matte och hund… Men hon körde igång helt ok, höll bra fart och var lyhörd fram till hälften av banan ungefär. Där fick galenpannan syn på den älskade Balansen. Tjoho, sa fröken och satte iväg i full fart upp på balansbommen. Väl där uppe märkte hon att ”oj, det var nog inte rätt… ”, men det sket hon helhjärtat i och körde vidare. En helt egen liten bana och så in i mål! Jahaja… Folk kom fram och sa att hon verkade minsann ha kul i alla fall, och det stämmer garanterat. :-) I hoppklassen gick hon fint, nollade med lite tidsfel p.g.a. en seg slalom. Inga topplaceringar, men helt godkänt för att vara Thelmis!

Nelly hade istället det sista startnumret i agilityn och när vi gick in på banan var det endast 1 ekipage som fixat tiden. Inte alls någon press i jakten på sista pinnen, nej nej… Hon körde igång bra, dock aningens disträ. Jag jobbade på och ”höll i henne” noga. Inför sista svängen började jag tänka att nu jäklar går det nog vägen! Nelly tänkte dock inte samma sak. Trots att jag ordentligt gav tecken till en vänstersväng, sket hon helhjärtat i det och drog i mål. Blää. I början av sin karriär gjorde hon så här, vilket medförde att godis aldrig kunde vänta i mål. På senare tid har hon dock varit så fokuserad att jag kunnat ha belöningen i mål, utan något tjuvande. Inte längre verkar det som… I hopploppet gick hon dock kanon, men åkte på en (väldigt hårt bedömd) vägran innan en tunnel. Dock väldigt nöjd med hennes attityd där!

Åhus 17/9
I lördags körde jag och hundarna ner till Åhus för att tävla på lördagen. Jag hade egentligen tänkt att skippa den tävlingen, men när fredagen kom kände jag mig så sugen att  jag valde att starta! Att det dessutom var en väldigt effektiv tävling underlättade saken ordentligt, jag åkte 6.30 och var hemma 15.00 och då är Åhus inte nästgårds direkt!

Agilityn låg först på dagen och Thelma hade det tidigare startnumret. En rolig, lite lurig bana och en superpeppad Thelma! Full fräs redan från start, t.o.m. bra fart genom slalom vilket inte hör till vanligheterna. Enda stoppet vi fick var på gungan, där envisas hon med att stanna, kasta upp huvudet på äkta beaglevis och skäll-yla en liten stund. Ju bättre humör hon är på, desto mer skäller hon – gärna rakt mot domaren. Lite tidsfel fick vi, men en 5:e plats som jag var mer än nöjd med!! Förra året var det just denna tävlingen som mycket problem lossnade för Thelma, och även då slutade hon på en 5:e plats i agility. Verkar vara en trend!

Nellys lopp i agilityn började väldigt fint, bra fart och tajta svängar. Efter balansen skulle vi vidare till en tunnel, och då den bortre tunnelingången. Nelly satte sikte på den närmre ingången och trots att jag pekade, gapade och näst intill skuttade på stället så gav hon mig långfingret och sket fullständigt i mig. Hon är vid det här laget så pass duktig att hon mycket väl vet vad jag menade och sånt där gör mig irriterad! Nåja, hem och belöna följsamhet under vintern! I hopploppet kändes hon dock oförskämt följsam och pigg. Slalomen innebar lite klurigheter där det bästa valet var att skicka in hunden och sedan göra ett bakombyte. Det har vi tränat under sommaren och det brukar fungera ok, dock har vi aldrig kört det på tävling ännu. Jag bestämde mig för att chansa, någon gång måste man ju starta! Hon blev lite fundersam på första försöket och gick ur efter andra porten, men på försök nr 2 satte det! När vi gått i mål och jag såg hur få ekipage som kom runt banan grämde jag mig lite över min chansning, men när jag funderat på saken en stund så kände jag att jag gjort rätt i att satsat. Det är ett byte som jag vill att Nelly skall kunna, och det är ju i 2:an som vi ska våga försöka oss på sånt! :-) I övrigt var jag supernöjd med hennes hopplopp, hon svarade jättefint på handlingen vilket kändes kul i kontrast till agilityloppet.

När jag åkte hem från Åhus var jag riktigt nöjd med dagen. Nellys lilla tilltag väljer jag att ignorera för stunden, hon är en hund med mycket humör och absolut ingen maskin och lite fjompiga tilltag då och då får man räkna med. Vi fortsätter att jobba på följsamheten så kommer det att gå i rätt riktning i längden. Thelmas agilitylopp kommer jag att leva länge på, efter allt vi gått igenom är det helt underbart att köra med henne när hon är på ett så fantastiskt humör!

Tidaholm

Helgens tävlingar i Tidaholm gick som följer… :-)

Lördagen
Först ut var Nelly i en riktigt fartig och kul hoppbana. Hon kändes riktigt fin men hoppade snörpligt nog ur slalomen i näst sista porten, urk… När jag vände för att ta om slalomen tyckte Nelly att hon skulle visa hur duktig man kan vara och skuttade slalomen jättetjusigt fast baklänges = disk! Jaja… Vi tog om slalomen (från rätt håll då) och sedan drog jag upp tempot ordentligt och satsade lite, och till mig stora glädje så hängde hon med kanon! Så trots en disk gick vi i mål med en riktigt bra känsla!

Agilityklass 2 var en riktig surdeg. Svår bana som tusan och inte många som kom runt. Nelly var först ut och vi diskade oss på samma ställe som större delen av startfältet, vid två tunnlar som låg inlindade under balansen. När det var Thelmas tur kände jag inte för att ge mig in i det partiet med henne, utan körde därför en enklare väg i mål med henne. Hon var glad som en lärka så det kändes helt rätt!

På kvällen åt vi gott, drack lite vin och tjötade på tok för sent, lika trevligt som vanligt med andra ord! När klockan ringde 05:45 var det trötta ben som klev ur sängarna.

Söndagen
Nellys hopplopp låg först även denna dagen och det var en kul bana, lagom svår. Hon startade kanonbra men vid ett framförbyte missbedömde jag hennes fart och vi kom in fel i slalomen som var nästa hinder. Vilket gjorde att vi kom in fel i även nästa passage. Och sedan var det bara pannkaka av resten. Ett lopp som inte direkt går till historien som ett av våra bästa direkt…

Sist ut var agilityloppet och Thelma startade före Nelly. Jag var trött och lite off innan loppet, men Jenny peppade upp mig till tusen innan start! Thelma var supertaggad och flög iväg i starten! Resten av banan flöt på ordentligt fint (så pass att jag inte hann med henne på ett ställe och ett framförbyte blev ett bakombyte istället)!! När vi gick i mål hörde jag att vi var det första ekipaget som klarat tiden och jag var riktigt riktigt nöjd med vår insats! Nelly startade näst sist och jag taggade upp oss ordentligt innan. Allt flöt på snabbt och bra ända tills en lite lurig passade på slutet. Jag tog upp handen och gav henne tecken att svänga mot mig mig en halv sekund för sent och vips så tog hon hindret åt fel håll… Blä. Helt korrekt gjort, shame on the handler! Jag såg pinnen segla iväg och bannade mig själv för misstaget, men fick snabbt glädjas åt att min fina Thelma slutat på en 2:a plats och plockat en pinne!! Så för första gången på 2,5 år fick tävlingsboken titta fram! :-) Duktiga fina Thelmis!

Stort grattis även till andra halvan av Dream Team som plockade hem en 2:a plats i en riktigt svår agilitybana. Go Frasse!!

Idag har jag varit och fyllt på Nellys rabiesvaccination, en nätt liten tripp på 2 timmar varav 5 minuter inne hos själva veterinären. Hurra för rusningstrafik och hurra för ”rush hour” inne på Blå Stjärnan! Imorgon kväll blir det föreläsning på BS om jakthundars skador och sjukdomar! Lämpligt så här dagarna innan jaktpremär!

 

Äntligen…

Äntligen uppe igen… :-)

Som många redan vet så gick ju Blogtown och stendog vintras/våras nångång. Tydligen såldes sidan och de nya ägarna tyckte väl inte att en bloggportal med tusentals bloggare var så fräsigt att ägna sig åt.  Eller nåt. Hur som helst så drog man helt enkelt ur kontakten och mängder med bloggare blev utan sina bloggar, inklusive sina gamla inlägg. Jag tror att det är främst det senare som många sörjt, inklusive mig själv. Men men, efter ett halvårs surande eller så tog jag mig i kragen och installerade en wordpress-blogg. Den lär inte gå och dö i första taget misstänker jag. Så efter en hel del pillande, justerande och fixande är nu bloggen äntligen online! Eftersom jag har skrivit själva temat själv så finns en (antagligen jättestor) risk för att det smugit in sig buggar, och ni får väldigt gärna upplysa mig om något ser underligt ut eller inte fungerar som det är tänkt!!

Sommaren har bjudit på en hel del tävlande i vanlig ordning och båda hundarna har varit fantastiskt duktiga och nått de mål jag satt upp! Med Thelma har jag valt att (nästan) uteslutande starta agilityklasserna eftersom det är där hon har bäst driv och de i regel har mindre svårigheter i svängarna.  Jag har även backat på träningar och träningstävlingar och kör med enkla banor och leksak, allt för att få till träningar med maximalt med glädje. Det har visat sig vara en bra taktik och på de senaste 4-5 tävlingarna har hon gjort kanonlopp. Man ser gamla goda glada Thelma igen som stannar och skäller på gungbrädan och på hinderfixare, och tar balanshindren i full fart! Så glad och duktig att hon till och med plockat hem två segrar under sommaren! Det har varit fantastiskt kul att gå i mål med en så positiv hund!

Nelly har inte direkt skött sig sämre, utan har fortsatt sin fina utveckling och gör väldigt stabila och bra lopp. Fina placeringar har det blivit och i Kungsbacka kammade hon hem två pinnar i Agility2, riktigt bra!! I Råådalen fick hon ett äkta gammalt ”Nelly-fnatt” och tokdiskade sig i båda loppen då hon gjorde helt egna banor, haha. En tunnel från fel håll, långhopp på diagonalen och annat skoj. Det är dock härligt att se att hon inte går som klockan jämt, utan att det finns plats för bus och ”flummande” då och då eftersom det verkligen är Nellys personlighet. Så fort det finns lite tid så kommer jag att uppdatera ”tävlingssidan” och lägga upp mer tävlingsberättelser och resultat!

I helgen är det äntligen dags för ”Dream Team” att ge sig ut på tävling tillsammans. Jenny har ju haft full rulle med annat i sommaren (till exempel att bli fru, vi får väl tycka att det är en ok ursäkt… :-p ) så det har varit mestadels jag och beaglarna som har dragit på tävling. Det har varit helt okej, alla trevliga agilitykompisar finns ju där, men inget är som en helg med Jenny och Frasse. Så om några timmar packar vi bilen och styr kosan mot Valstad Café och två dagars tävlingar i Tidaholm! Eftersom jag nu har bloggen även i telefonen (fiffigt värre alltså!) så ska jag försöka göra lite uppdateringar efter varje tävlingsdag är till ända.

Tills nästa gång, ha det gott!
Lisa & beaglarna

P.s. Jag bjussar på en bild tagen efter tävling i Falkenberg. Nellysnuttan sov så gott i sin bilbur att hon trots uppmaningar vägrade resa sig upp, utan gärna ville fortsätta snarka i bilen… :-) D.s.