top
botten
Thelma Nelly Agility Utstallning Merakt Bilder Blogg lankar

Hem :: Viltspår
Mera viltspår!
Viltspårsträning!

Att träna viltspår med sin hund är en utmärkt aktivering av en rad olika anledningar. Inte särskilt dyrt, kräver varken fina banor eller massa utbildning och är dessutom väldigt uppskattat av de flesta hundar! Vi valde att gå en kurs för en duktig eftersöksinstruktör för att på så sätt få kläm på det från början och inte göra så mycket onödiga missar (mer om det kan du läsa på en separat sida).

På den här sidan kommer du att hitta lite bilder och berättelser från några av våra dagar i skogen. Jag kommer även att försöka skriva ihop lite tips för dig som vill testa viltspår för första gången.


Snuttan sitter och funderar lite i höstlöven

Korvstrumpan, premiären i september 2004

Jag och Anna packade in hundar, matsäckar, linor och selar och begav oss till delsjöns naturområde. En underbar höstdag och hundarna kutade lyckligt omkring bland blåbärsriset och käkade rådjurspluppar (mums). Vi trasslade oss igenom skogen och hittade en perfekt plats att fika på innan vi trasslade oss vidare för att lägga spåren. Eftersom ingen av oss hade tillgång till blod tog vi vad som fanns till hands hemma. En gammal strumpa med en korv i dög perfekt! Den gamla strumpan drogs i ett snöre en med ena handen och med den andra sattes snitslarna. Vis spårslutet gömde jag strumpan under lite ris tillsammans med en extra korvbit. Riset lade jag där för att den inte vinden skulle ta för mycket av vittringen och låta Thelma "fuska". Anna gjorde samma sak ett par hundra meter därifrån, tillräckligt långt bort för att inte spåren skulle störa varandra.

När det var gjort traskade vi vidare åt andra hållet och roade oss och hundarna med annat i en dryg timme. Därefter återvände vi till spåren för att se vad hundarna tyckte. En bit från spårets början bytte jag ut kopplet mot sele och spårlina. Vecklade ut linan så att den kunde löpa fritt på marken och visade Thelma spårstarten (som jag markerat genom att sparka upp ett litet område och dra strumpan lite extra där). Hon nosade intresserat på marken och tuffade sedan iväg. Med en ljudeffekt som en liten kaffekokare följde hon spåret perfekt! Klarade till och med av u-svängen utan att vilja gena eller tappa spåret. Vid spårets slut blev det massor med beröm och glada svansviftningar! En stolt valp glufsade i sig korven i ett nafs och gav sig sedan på strumpan. Därefter tog vi en annan stig tillbaka till Anna och Zigge. Ett första försök och både matte och hund var väldigt nöjda!


Leta husse, leta husse, sniff sniff... Leta husse - personspår

Eftersom vi har turen att bo relativt nära skogsområden (trots att vi bor så centralt) är det lätt att tillbringa soliga helgdagar ute med vovven. Ibland har man inte tillgång till klövar eller blod och då man kan precis lika gärna låta hunden spåra upp någon familjemedlem som gömt sig. Av naturliga skäl kan man då inte låta spåret ligga så särskilt länge (om man inte har en sambo som gillar att kika på mossa i en timme eller två) utan man får istället tänka lite på hur man lägger spåret. Om man t.ex. låter hunden spåra i medvind minskar man risken för att den känner vindvittringen av den som gömmer sig. Att spåra upp husse är något som Thelma tycker är väldigt skoj, flockbunden som hon är, är det inte poppis när någon saknas. Den ska letas upp!


Viltspår - rådjursklöv

Om man är lite ihärdig och frågar jägare brukar man kunna få klövar att använda till spårningen. Principen är då den att man drar klöven efter sig på marken samtidigt som man blodar på något sätt. En del använder flaska, en del spårläggarkäpp och andra blodar på själva klöven. Vilken metod man använder är upp till var och en efter smak och tycke och hundens kapacitet. Första gången hon spårade efter en klöv var på viltspårskursen i Askim och där gick själva spåret kanon, men intresset för klöven i sig var ganska så svalt. Första gången vi spårade hemma med klöv var hon inte heller överdrivet intresserad av själva klöven, men intresset kommer mer och mer allt eftersom. Nu för tiden bär hon den tillbaka från spårslutet, men sedan får den vara.
Hmm.. vad ska det här föreställa då??

 
Tips för en lyckad spårträning:

  • Ta det lugnt! Stressa inte hunden utan låt den fundera själv och reda ut spåret självständigt.


  • Var sparsam med blodet, för mycket blod resulterar ofta i en hund som slarvar.


  • Låt spåret vila en stund efter du lagt det. På så sätt har dofterna hunnit lagt sig och hunden får lättare att följa spåret och inte vindvittringen.


  • Anpassa spåret efter hundens nivå, att lyckas stärker självförtroendet och gör det ännu roligare!


  • Se till att göra spårslutet roligt för hunden! Beröm massor, belöna med godis eller busa lite om den inte är intresserad av skanken. Välj sedan en annan väg därifrån, gå aldrig tillbaka i spåret.


  • Passa på att njuta av härliga dagar i skogen med din vovve, lycka till!

  •  


    Allt på sidan är © Elisabeth Rydell 2004-2013